2.3 Ordaccent
2.3 Ordaccent (Prosodi)
”Det låter som om svenskarna sjunger när de talar”. Svenskan är ett så kallat accentspråk. Ett ord har betoning på en eller två stavelser och det finns också två olika intonationskurvor.
I standardsvenska har accenten i flerstaviga ord en stigande ton (accent 1) eller en fallande ton (accent 2). I ordböckerna markeras accent 1 med det diakritiska tecknet ‘ och accent 2 med ´. Vilken accent orden får styrs i svenskan av regler. Huvudregeln är att ord bara kan ha accent 2 om ordet har minst två stavelser, samt att första stavelsen är betonad. Men även när dessa båda villkor är uppfyllda finns det fall då flerstaviga ord inte har accent 2.
Nedan presenteras de viktigaste reglerna där orden inte har accent 2:
- bestämd form av ett substantiv som i obestämd form är enstavigt, t.ex. värd – värden, skor – skorna.
- ett substantiv som slutar på -is, t.ex. kompis, dagis.
- ett verb i presens på -er, t.ex. läser, sitter.
- adjektivets komparativformer på -re och superlativformer på -st, t.ex. högre and högst
Ordaccenterna har inte någon större betydelse för talförståelsen utan det viktigaste för förståelsen är betoningen och längden i de betonade stavelserna. Ordpar (se övningen nedan) där accenten är den enda skillnaden är i svenskan begränsade. Men vill man lära sig att uttala så att det låter riktigt svenskt måste man också träna in de två accenterna.
Accent 2
- Ordet måste ha minst två stavelser.
- Den första stavelsen ska vara betonad.
- Alla sammansättningar har accent 2.
Lyssna nu på nedanstående ordpar flera gånger och försök säga dem samtidigt med den inspelade rösten.
| ACCENT 1 | På engelska | ACCENT 2 | På engelska |
|---|---|---|---|
|
anden
|
the duck |
anden
|
the spirit |
|
biten
|
the piece |
biten
|
bitten |
|
brunnen
|
the well |
brunnen
|
burnt, burned |
|
skallen
|
barking (indefinit form, plural) |
skallen
|
the skull |
|
skotten
|
the shots |
skotten
|
the Scotsman |