2.1 Inledning
2.1 Inledning (Prosodi)
Prosodi är språkets rytm och melodi och finns i alla yttranden på svenska. När det gäller de prosodiska kännetecknen, såsom betoning, är man hänvisad till hörseln. Med språkets prosodi uttrycker man också känslor och attityder. Genom prosodin kan man ”höra” om någon till exempel är glad, arg eller ledsen. Uttryck som ”det hörde jag på rösten” är ett bra exempel på det. Men man måste vara försiktig om det gäller ett främmande språk eftersom olika språk har egna karakteristiska sätt att uttrycka känslor på genom prosodin. Det kan förklara varför det kan kännas ”onaturligt” när man ska lära sig att uttala på det främmande språket. Låtsas gärna att du spelar en roll i en teaterpjäs när du övar in prosodin. Överdriv gärna när du imiterar. Det är mycket viktigt för förståelsen att man vet vilka ord som ska betonas i satsen och hur de ska betonas.
Prosodin är nära förknippad med hörseln och igenkännandet av språk. En för många välkänd situation är att man är på semester i ett annat land och plötsligt hör någon tala sitt modersmål längre bort. Man hör inte vad de säger, men man känner direkt igen sitt eget modersmål, medan man ofta tar fel när det gäller andra språk. ”Var det nu italienska eller spanska som jag hörde?”
Prosodin är kärnan till hela det svenska talade språket. En felaktig betoning kan göra att meddelandet inte uppfattas eller att det tar mycket längre tid för mottagaren att förstå.
Om man som vuxen lär sig ett nytt språk visar det sig att prosodin i det främmande språket är svårare att tillägna sig än de enskilda ljuden. Vid inlärning av olika språkljud (vokal- och konsonantljud) har inläraren inte bara stöd av hörseln utan också av känseln och synen. Man kan känna artikulationsrörelserna framför allt i den främre delen av munnen, som görs med läpparna och tungans främre del. Dessutom kan man titta i spegeln när man uttalar vissa vokalljud.
De prosodiska egenskaperna i svenskan är:
A. Ordbetoning
Ordbetoning markerar i vilken stavelse betoningen ligger. Alla ord som uttalas separat har ordbetoning och blir betonade på en (`tiii-ga) eller högst två stavelser (`taaal-`språååk) och (`jääärn-vägs-sta-`tiooon).
B. Ordaccent
Ordaccent manifesteras genom att tonen antingen stiger och faller i den betonade stavelsen.
En betonad stavelse har en ordaccent, det vill säga accent 1 (akut) med stigande ton eller accent 2 (grav) med fallande ton.
C. Satsbetoning
Satsbetoning betyder växling mellan betonade och obetonade stavelser i en sats. Ord i en sats kan vara betonade eller obetonade beroende på semantiska och syntaktiska faktorer.
I kapitlen 2.1–2.4 går vi igenom de prosodiska egenskaperna i svenskan genom att först titta på betoningsmönstret på ordnivå och satsnivå.